Kastanjeträd är vackra när de blommar, det har jag alltid tyckt – men när jag i somras fick se ett blommande kastanjeträd med lysande röda blomspiror tog det nästan andan ur mig!

Det var i Eslöv, min favoritutflyktsort, som jag hittade ett halvstort kastanjeträd fullt med lysande röda blomspiror. Det blåste, och jag skulle egentligen behövt stå på en stege eller åtminstone en stol, och solen strålade intensivt, men det blev i alla fall en ganska bra bild.
Och inte långt från kastanjeträdet växte ett mullbärsträd, men då i juli hade det inga frukter. Men när jag återvände i mitten av augusti tog jag den här bilden:

De svarta mullbären mognar under ganska lång tid, därför bar trädet både vita, omogna frukter samtidigt som halvmogna röda och fullmogna svarta. Ja, det fanns rentav intorkade rester av bär som fåglarna kalasat av!
Mullbärsträd finns både med svarta och vita frukter (som mogna, alltså). Blad från vita mullbärsträdet används för att utfodra silkesmaskar med. Vill man äta frukterna ska det vara svarta mullbär, som går att odla i varma lägen i zon I, möjligen II. Bären smakar inte så mycket, men den smak de fullmogna bären har är angenäm.
I nio år har jag trott att jag hade ett litet mullbärsträd, som vuxit upp från en liten stickling jag fick och behandlade med ett rotningshormon som fanns då men senare förbjöds. Trädet har aldrig blommat, men det har vuxit så sakteliga i en jättestor kruka/balja, som jag haft i garaget på vintrarna. Men när jag såg det svarta mullbärsträdet i Eslöv insåg jag genast att det inte alls såg likadant ut som mitt ”mullbärsträd – bladen är helt olika till både form och struktur! Så nu undrar jag vad det är för okänt träd som jag har och stolt visat upp som ”svart mullbär”!
Jag fick lov att ta ett par sticklingar av både mullbärsträdet och kastanjen, och efter att sticklingarna stått någon vecka i vatten köpte jag sticklingmedlet Clonex från företaget Ebboflod i Oxie, utanför Malmö, och penslade på den nedersta delen av sticklingarna. Egentligen skulle de därefter ha satts i krukjord direkt, men jag fegade – och ville dessutom se ifall det skulle komma några rötter. Det var ju egentligen helt fel årstid, eftersom dagarna hunnit bli kortare och träden snart skulle gå i vintervila – men fantastiskt nog så kom det i september små ljusa, tjocka prickar (s k callus, början till rötter!) på kastanjesticklingarna, och en knopp började spricka och försöka slå ut men de späda små bladen blev torra och dog. De har det kämpigt nu i november, de små sticklingstackarna, med torr inomhusluft och en lampa som hjälpbelysning under eftermiddagar och kvällar. Men de lever fortfarande, och om de överlever vintern så är det nog ett mirakel! Mullbärssticklingarna tappade tyvärr bladen helt ganska snabbt och verkar livlösa.
Men till våren ska jag ta en massa sticklingar av mina buskar: magnoliorna, luktolvonet, citronträdet, kameliorna, sandpäronträdet – ja, allt som jag tidigare misslyckats med utan rotningshormon! Och när jag doppat dem i Clonex, och satt dem i krukor som kan stå ute och få ljus, nattfukt och ibland litet regn, så är det nog god chans att det ska bli en massa småplantor att senare plantera i trädgården! (Det kan kännas dyrt med 90 kr för en liten burk med 50 ml Clonex – men den räcker till mååånga sticklingar!) Ska också kolla på Ebboflods sida med Begagnat framöver, ifall de får in någon liten propagatorlåda – t ex gardenia- och citrussticklingar vill visst gärna ha litet undervärme för att snabbare bilda rötter och börja växa…
Jag längtar efter Våren, när det börjar spira och grönska igen. Just nu känner jag mig mest som ett avlövat träd, skakat av höstens stormar och bävande inför vintern, men med ett desperat hopp om att den ska bli mild, snöfattig – och kort!
Ge mig vår, sol och värme – snart, snart!

